Den Humanistiske Misantropen
I Borås ligger en man för döden, någonstans i Göteborgs absoluta stadskärna bor en missnöjd höginkomsttagare och på morgontåget mellan Stockholm och Malmö sitter två personer med vitt skilda åsikter och diskuterar den samtida människan med utgångspunkt i världslitteraturens klassiska teman: kärleken, hatet, döden och religionen. Den liberale studenten Markus får grundvalarna för sin människosyn beprövade av en man han helt slumpmässigt mött. Han försöker bjuda motstånd, men har han tillräcklig kraft och kunskap att försvara sin syn på mänskligheten?
I sin debutroman riktar Gustaf Ottosson knivskarp kritik mot 2000-talets kulturklimat, den moderna människans moraliska tillkortakommanden och hennes tilltagande oförmåga till kritiskt tänkande. Det är ett verk som inte bara underhåller med sitt humoristiska anslag, utan också provocerar och tvingar läsaren till eftertanke och utvärdering av sina egna ståndpunkter.
Urklipp från recensioner
"Ottosson utmanar läsarens förgivettaganden och uppmanar denne att tänka igenom sin syn på världen, sina slentrianmässiga vanor och olater, och detta är både intressant och nyttigt. Inte minst för att det inte är så många som ägnar sig åt sådant idag, men också för att Ottossons världsbild är konsekvent och explicit." - Joakim Holm, Tidningen Kulturen
"Som idéroman är Den humanistiska misantropen spännande och välskriven." - Joakim Holm, Tidningen Kulturen
"Den humanistiske misantropen är en tänkvärd och intressant bok. Det är ett - för svenska förhållanden - ovanligt försök att återuppliva en filosofisk och moralisk diskussion och föra in den i skönlitteraturen. Den är en inte helt oangenäm korsning av sokratiskt tålamod och nietzscheansk hetsighet, men också en plädering för något märkligt kreatur som ska föreställa en ny sorts övermänniska, en icke-elitisk elitism, i en tid av kulturellt förfall präglad av ständiga värdeförluster." - Christer Enander, Helsingborgs Dagblad
"Gustaf Ottosson skriver stundtals på ett elektrifierande, aggressivt och elegant sätt om angelägna frågor som åtminstone väcker min nyfikenhet på vad han kommer att skriva framöver." - Christer Enander, Helsingborgs Dagblad
Om författaren
Gustaf Ottosson - son till en kulturchef och en överläkare - föddes år 1979 i Borås. Det förstnämnda faktumet formade tidigt hos författaren ett starkt intresse för litteratur och mänsklig psykologi och i sina ungdomsår avsatte han många timmar åt litterär produktion, på en naivt ungdomlig skala. Det var dock inte förrän Ottosson, vid Stockholms Universitet, avslutat sina studier i litteraturvetenskap, svenska och historia i mitten av 00-talet som han började ägna sig åt författandet med den glöd och entusiasm som yrket kräver. Arbetet med debutromanen Den humanistiske misantropen inleddes redan 2005, emedan verket inte färdigställdes förrän sommaren 2008. Ottosson tillskriver själv denna artistiska sävlighet till "skapandets och kreativitetens otvungna takt" och att "insiktsfull diktning måste få växa fram, liksom insikter gör i verkliga livet".
Att Ottosson betraktar sig själv som en litterär dissident råder det inga tvivel om och att skapa för att uppnå något slags kändisskap är honom fullkomligt främmande; tvärtom har han gjort den högst kontroversiella utfästelsen "om min roman blir en bästsäljare, då vet jag att jag misslyckats i mitt författarskap". Den språkkonservativa inriktningen och den välavvägda blandningen mellan 1800-talsrealism och 1900-tals cynism i Ottossons diktning gör att den till dato riktar sig till en högst exklusiv läsarkrets; ett slags litterär elitism. Ottosson säger sig icke ha några planer på att avvika från inslagen riktning eftersom "den moderna läsaren behöver tuktas till läsandet av mer utmanande litteratur" och eftersom "det vore en kraftig kompromettering av den konstnärliga integriteten".
